KVD:s svaromål och hantering

Vad Kvdbil AB säger — och köparens bemötande

Den här sidan återger Kvdbil AB:s ståndpunkt så som den framgår av bolagets svaromål till ARN (daterat 2026-04-28) och av e-postkorrespondensen mellan parterna. Köparens bemötande visas bredvid varje argument så att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning.

KVD:s inställning

Kvdbil AB bestrider köparens krav i sin helhet. KVD anser att inget av de påtalade felen utgör köprättsliga fel som de svarar för enligt konsumentköplagen.

1. Stötfångaren — ”ringa skavank på en hantverkarbil”

KVD:s argument

Att stötfångaren sitter löst i ena kanten kan inte anses utgöra ett köprättsligt fel mot bakgrund av bilens ålder och miltal. En köpare av denna typ av bil — beskriven som en ”hantverkarbil” — får räkna med vissa skavanker som inte automatiskt blir köprättsliga fel.

KVD framhåller att det inte är visat att felet är mer än visuellt och att det inte är visat att stötfångarens skick skulle påverka kylarslangen framöver.

Vidare har bilen genomgått kontrollbesiktning utan anmärkning den 21 augusti 2025 — efter reklamationen — vilket KVD menar visar att stötfångarens skick inte påverkar trafiksäkerheten.

Köparens bemötande

Bilen är ingen hantverkarbil — KVD har själva kategoriserat den som personbil. Renault Trafic säljs i två huvudvarianter: en transportbil/skåpbil (det som i dagligt tal kallas ”hantverkarbil”, utan sidorutor och baksäten) och en Buss-version för persontransport, med rutor och flera sätesrader. Den aktuella bilen är Buss-versionen och köptes uttryckligen som familjebil. På Kvdbils egen webbplats kategoriseras hantverkarbilar under ”Lätt lastbil” — denna bil sålde KVD själva under kategorin ”Personbil”. KVD kan inte i efterhand omkategorisera bilen för att sänka förväntningsnivån.

Felets omfattning är inte ”ringa”. KVD beskriver det som att stötfångaren ”sitter löst i ena kanten”. I verkligheten saknas fungerande fästen längs uppskattningsvis 80–100 centimeter av förarsidan. Reparationsofferten visar att hela stötfångaren behöver bytas.

Frågan om köprättsligt fel handlar dessutom inte om huruvida felet är ”ringa” i vardaglig bemärkelse eller om det utgör en trafikfara, utan om huruvida felet fanns vid köptillfället och avviker från vad köparen hade fog att förutsätta.

Den dubbelhäftande tejpen är enligt köparen i sig ett bevis på att stötfångaren var felmonterad redan före försäljningen, alltså vid avlämnandet. Att felet inte heller finns med i KVD:s egen varudeklaration — som däremot listar mindre fel som bucklor och repor — talar för att tejpen var så väl dold att den passerade även KVD:s eget cirka 170-punktstest.

KVD definierar själva på sin hemsida ett reklamerbart fel som ett som ”avviker väsentligt från det skick som man köpare kan förvänta sig, med hänsyn till bilens objektsbeskrivning, ålder och mätarställning”. En stötfångare fastsatt med dubbelhäftande tejp avviker väsentligt från en korrekt monterad stötfångare oavsett ålder.

Köparen pekar också på att kontrollbesiktningen är ett trafiksäkerhetstest, inte ett test av köprättslig avtalsenlighet — en stötfångare i fel skick blir typiskt inte en besiktningsanmärkning, men kan ändå utgöra ett fel i konsumentköplagens mening.

2. Vattenläckan — ”inte visat att det är ett faktiskt fel”

KVD:s argument

KVD anser att det inte är visat att det rör sig om ett faktiskt fel, än mindre ett köprättsligt fel. Det enda köparen visat är att innertaket vid ett tillfälle var blött drygt ett år efter köpet.

KVD har hänvisat köparen till felsökning på en av två specifika kedje-verkstäder, och menar i svaromålet att felsökning ”vad KVD känner till inte har utförts”.

KVD argumenterar att om läckan funnits sedan köpet borde köparen rimligen ha upptäckt den tidigare än december 2025.

Köparens bemötande

Att KVD i svaromålet skriver att de ”inte känner till” att felsökning skett är anmärkningsvärt. Bilen felsöktes faktiskt den 23 januari 2026 av Verkstad C — en verkstad som KVD själva hänvisat till. Bokningen gjordes via en särskild bokningslänk kopplad till KVD:s reklamationsavtal hos verkstaden, inte som en vanlig kundbokning. Betalning och rapport gick direkt till KVD och köparen informerade KVD löpande både inför och efter besöket.

Verkstaden konstaterade att bilen läcker in vatten men kunde inte fastställa exakt orsak.

Att verkstaden inte kunde fastställa orsaken innebär inte att felet inte finns — det visar att felet är komplext.

På foton syns dessutom rostfärgat vatten bredvid det klara vattnet, vilket köparen menar talar för att läckan pågått under en längre tid och alltså sannolikt fanns före köpet. Att läckan upptäcktes först ett år efter köpet förklaras med att den är beroende av regn och kraftig nederbörd vid rätt vinkel.

3. Bevisbördan — vem ska bevisa vad?

KVD:s argument

I mejl till köparen återkommer KVD vid flera tillfällen till att det är ”köpande part som behöver bevisa att det föreligger ett köprättsligt fel”.

Vill du ha denna svansföring om att det är vårt ansvar att felsöka bilen, så kan vi återigen göra det väldigt lätt för oss och låta dig gå upp i ARN med detta underlag. — KVD:s gruppchef för reklamation, mejl 2026-02-20

Köparens bemötande

Konsumentköplagens 4 kap. 17 § innebär omvänd bevisbörda under de första två åren: ett fel som visar sig inom två år ska anses vara ett fel som näringsidkaren svarar för, om inte näringsidkaren visar något annat.

Konsumentverket sammanfattar regeln så här: det räcker att konsumenten visar att det finns ett fel — det är företaget som måste bevisa att felet beror på konsumenten eller är normalt givet varans ålder och skick.

Köparen menar därför att KVD:s upprepade hänvisningar till köparens bevisbörda är felaktiga och har försvårat möjligheten att få sin sak prövad.

4. Hanteringen av reklamationen

Vid sidan av de juridiska argumenten dokumenterar köparen i ARN-anmälan ett antal punkter som berör hur KVD hanterat ärendet. Dessa kan inte avgöras av ARN i sak, men har påverkat varför ärendet behövt lyftas till nämnden överhuvudtaget:

Ett mönster i svarshanteringen mot nämnden

Sättet KVD har hanterat själva ARN-processen förtjänar en egen notering. KVD har genomgående låtit bli att svara inom den frist nämnden satt ut och har i stället inkommit med sina yttranden först efter att ARN skickat en påminnelse — alltså konsekvent efter den ursprungliga deadline. När ärendet därefter lagts i kö för avgörande har bolaget kommit in med kortfattade, löst hållna bestridanden snarare än ett samlat och underbyggt svar.

Man kan fråga sig vad detta beror på. Är det en följd av hög arbetsbelastning på reklamationsavdelningen, eller är det ett sätt att dra ut på processen i hopp om att motparten ska tröttna? Köparen gör inget anspråk på att veta svaret. Oavsett orsak innebär mönstret att handläggningen drar ut på tiden i onödan, och det framstår som respektlöst både mot köparen och mot den nämnd som ska avgöra tvisten.

Hela händelseförloppet finns på tidslinjen.